En saknad ♥ mammas och pappas trädgård

Ett av alla mina favoritställen är mitt barndomshem.
Jag älskar mamma och pappas trädgård och läget där dem bor. Och i dag vill jag bara blunda och hamna där för en liten stund. Snart ska jag försöka ta tåget upp och njuta av hösten där. Andas in hösten, kratta lite fallfrukt tillsammans med sömniga och sötsugna getingar (nu ringer väl mamma och planerar in första bästa helgen!), gå en barnvagnspromenad bland åkrarna i skymning, sitta ute i trädgården och blicka över åkrarna och kanske ta ett dopp i mammas och pappas bubbelpool! Allra mest önskar jag att jag hinner gå i svampskogarna med Lea i bärselen. Det gör ont i mig att hon växer upp i stan. Inte för att det måste vara en dålig sak. Men jag vill ge henne allt det där som jag fick uppleva som barn - som nog alla föräldrar vill.

Nu i sommar var jag hemma hos mina föräldrar i lite mer än två veckor. Och sommar hos mamma och pappa - det är lika drömmigt som alla årstider där. Och för att vara lite mer specifik så var det när sensommaren började glänta på dörren. Ni vet när ljuset blir så där varmt och fint och nätterna blir mörkare och mörkare och naturen börjar så småningom att somna in.

Mammas och pappas trapp var full med pelargoner och andra fina blommor. Mamma brukar inte direkt köra på less is more utan här öser vi med blommor ♥ Vilket är så fint! Och den här trappen. Här brukade vår gamla hund hänga sommar som vinter. Det är nästan så att jag kan se klo-repor efter alla gånger han skyndat sig upp från liggande för att springa och möta oss när vi kom hem igen. Åh vad jag saknar honom.

Mammas tistlar var så fina i juli! Och även hennes vallmo som hade gjort sitt för i år och somnat in för vintern. Är lite sugen på att ta några frökapslar och prova att plantera en vacker dag när vi har trädgård. Vet inte alls om det funkar, kanske är jättesvårt?


Åh, snart! Snart ska jag hälsa på mammas och pappas trädgård. Räkna med det!

Hoppas att ni mår bra och inte är allt för ledsna för att sommaren är förbi! Nu kommer ju hösten ♥
Kramar ♥

Min förlossningsberättelse ♥ den korta versionen

Hej på er ♥
Hej världen ♥
Lite så känns det. Men nu känner jag mig redo för att komma tillbaka från vår fina bebisbubbla ♥
Nu när rutinerna börjar komma tillbaka, visserligen nya sorters rutiner, men ack så fina. Man lär sig att ta vara på tiden på en helt ny nivå med barn. Tack för det behövs! Men vad har egentligen hänt sedan sist? Jo det ska jag visa och berätta! Men först tänkte jag berätta lite kort om förlossningen den 12 april. Den finaste och smärtsammaste dagen i mitt liv.

På natten mellan den 10 och 11 april vaknade jag av en molande värk i magen. Och på morgonen förstod jag att det var värkarna som satt igång. Men jag var redan två veckor över tiden och dagen därpå, 12 april, hade vi en inbokad igångsättning. På förmiddagen ringde dem från förlossningen och sa att vi skulle komma in kl 8 dagen efter.

När vi kom in till förlossningen var jag öppen 1,5 cm, jag var superpigg och vi båda var så förväntansfulla! Jag var inte rädd utan längtade mest till att få träffa vårt barn. Kl. 12 började igångsättningen. Man kan ju läsa på 1177 hur en igångsättning brukar gå till om man vill veta mer ingående, men det började med ballongmetoden. Sen kl. 15:05 tog barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet gick och sa att jag var öppen 4-5 cm. Kl. 17 kom värkarna med 3-4 min mellanrum.

Därefter vet jag inte riktigt vad som hände ett tag mer än att jag fick värkstimulerande dropp och värkarna som kom därefter var så hemska att jag knappt kunde prata då de kom så tätt och var nästan 2 min långa! Jag blev nog väldigt överraskad av att värkarna blev så kraftiga så snabbt, så alla mina andningsövningar försvann och jag var inte beredd överhuvudtaget. Inte ens lustgasen som funkade väldigt bra innan hjälpte. Någonstans hittade jag ändå kraft till att be om ryggbedövning vilket jag fick och helt plötslig så hade vi några väldigt trevliga sista timmar jag, Oscar och alla barnmorskor som kom och gick. Jag fick mig en god jordgubbsmilkshake av en snäll barnmorska (♥!!!) och ställde mig tillslut upp för att barnet skulle sjunka ner lite mer. Och det hjälpte, för på en timme öppnade jag mig från 6 cm till 9 cm! Klockan var då 21:45 och jag börjar krysta lite smått 22:15. Sen kom vår lilla flicka kl. 23:22! ♥ ♥ ♥

Vi låg där på förlossningen ett tag och tittade på varandra och sedan åkte vi vidare till BB och var där i två nätter. Jag skriver "åkte" för att jag fick sitta i rullstol. Var helt svimfärdig och kräktes ett antal gånger efter förlossningen. Antar att det var för att jag knappt sovit något på nästan tre dygn. Det är konstigt det där. Efter förlossningen kunde jag inte ens tänka på att gå igenom samma sak igen. Men nu minns jag verkligen inte smärtan! Okej, jag minns värkarna innan, det gör jag. Men när någon frågade för ett tag sedan hur krystvärkarna var och om jag kände "the ring on fire" så minns jag inte alls att det gjorde ont. Jag var så sjukt fokuserad på att få ut henne!

Och tänk, nu är hon här vår lilla älskade tösabit! Fyra månader blev hon för några dagar sedan ♥
Och livet är helt underbart att leva helt enkelt ♥
Och just det - lilltjejen går nu under namnet Lea ♥

Kärt återseende!

Hej älskade ni!

Nu har vår lilla flicka en tupplur och jag tänkte bara kika in här lite snabbt och säga att vi har det bra! Livet är som den finaste dans och allt går väldigt bra. Sedan vår flicka kom till oss så har vi hunnit med en hel del! Vi har bl.a. åkt både till Ronneby och Mariestad för att hälsa på familj och vänner, firat studenter, varit ledare på ett tre veckor långt konfirmationsläger, gått på ett bröllop och lillan har blivit döpt. Allt har varit väldigt roligt och fint och jag känner att äntligen en sommar som jag tagit vara på! Än är ju inte sommaren över, tack och lov, men hösten - Åh vad jag längtar! Den är ändå min favoritårstid.
Hoppas ni har haft det bra ♥
Vi hörs snart igen!

@mariewessman

12 april

♥ Nu är hon här ♥

 Hon kom till oss den 12 april ♥ Och vi är så kära i henne

♥ Puss från oss ♥

Vecka 43 - på "låtsas-tid"

Det är en märklig känsla det här med att passera det beräknade förlossningsdatumet. Men vi är fortfarande bara två i vår lilla familj med en liten i min mage.
I morgon går vi in i vecka 43 och då klassas vårt lilla barn i magen som överburen.
All extra tid som vi fått dessa två veckor (för även om vi vetat att man ofta går över tiden så har ju det där datumet ändå varit det datumet vi skulle få barn och inte senare kanske tidigare) har känts lite som en "låtsas-tid" som vi egentligen inte skulle få. Första veckan var jobbigast. Och den senaste veckan har varit enklare för varje dag. Det har varit "sista gången..." vi flera tillfällen och det har känts bra för att det har betytt att vi närmar oss då vi ska få träffa vårt lilla barn mer och mer. Sista gången hos barnmorskan, sista gången i kyrkan och sista gången med fredagsmys bara vi två osv.
I morgon väntar vi ett samtal med tid och dag för igångsättning. Troligtvis blir det på onsdag - alltså bara två dagar kvar! I sådana fall lär vi ha vårt lilla knyte hos oss innan helgen som senast ♥

Många längtar efter dig lilla underbara ♥
Men jag kan tro att dina föräldrar längtar mest av alla ♥

Vecka 41

Hej fina!
Hoppas allt är bra med er!

Nu har jag passerat det "magiska" BF-datumet (alltså det beräknade förlossnings-datumet). Allt, så gott som, är förberett för den lill* i min mage. Nu kan bebisen få komma.

T.o.m barnvagnen är bäddad! Med det finaste lilla bäddsetet som en släkting till oss har sytt ♥ Tänk vad fina människor vi har runt omkring oss ♥ Spetsen är rester från min brudslöja!

Varje dag är sig lik. Jag tar lite sovmorgon, speciellt om jag sovit dåligt, och sedan sitter/ligger jag i soffan och stickar, äter, vilar, sover, äter, tänker, pratar med magen "nu är det dags för dig att komma förstår du... bla... bla...", äter lite till och väntar på att Oscar ska komma hem. Jag orkar med en sak då och då - ta en promenad, träffa en kompis, gå till kyrkan, leka med brorsdotter, göra ett ärende på stan osv. Men sedan behöver jag en vilodag. Jag har bara gått två dagar över tiden men har känt mig färdig sedan typ en vecka tillbaka. Men jag är glad över att krämporna håller sig borta. Jag är trött och tung och det kan jag väl leva med ett litet tag till. Det värsta är ändå att mitt tålamod är som bortblåst och hur lättirriterad jag är. Tänkte först skriva "stackars Oscar" men det är ändå mest synd om mig skulle jag vilja påstå. Men ett bättre stöd än hos min man finns inte ♥

Ex-jobb del 3 - när "Sjön" blev klar

Hej på er! Ni är fina som fortfarande orkar följa mig trots typ tre inlägg på ett halvår ♥

Här har ni Del 1 och Del 2

Jag tittade tillbaka till inläggen från förra våren när jag gjorde mitt ex-jobb och hittade min lilla inläggs-serie "Ex-jobb". Den slutade ganska abrupt när allt blev så där stressigt att jag tillslut hade huvudvärk hela tiden och typ ångest, och även prestationsångest som kommer och spökar ganska ofta, och det hela ledde till att jag pausade projektet. Så mitt ex-jobb är ju faktiskt inte färdigt ännu utan jag håller faktiskt på att jobba med det nu lite då och då.
Men den här lilla inläggs-serien tyckte jag ska få fortsätta, och jag har ju faktiskt en hel del bilder som jag inte visat och saker om projektet som jag inte berättat! Så då tycker jag att vi sätter igång och blickar bakåt redan nu på det som jag gjort i ex-jobbet hittills!

Vi kan ju avsluta delen om Sjön-mönstret som är det mönster som blev färdigt i våras. Så vi börjar med att blicka tillbaka till där jag avslutade senaste inlägget i "Ex-jobb". Och det var ju här någonstans - när Sjön-mönstrets rapport hade skissats upp och jag hade börjat färglägga.

Jag satt många timmar och dagar med pensel och gouache vid mitt skrivbord och målade. Och efter ett tag kom de simmande svanarna på plats under lövverket.

Men efter att själva "stommen" var färdig så kom den biten som var svårast - bakgrunden!
Det jag visste var att jag skulle illustrera vatten och att det skulle kännas stilla och lugnt. Men färgerna hade jag fortfarande inte bestämt. Så jag tittade på färgskisser som jag gjort under tiden som jag målade stommen:

Och jag hittade denna där jag fastnade för färgerna längst till vänster och sedan fortsatte jag med vattnet.

Och där någonstans, efter timmar och åter timmar framför datorn, blev den äntligen färdig! Och den skrevs ut på tapetpapper till utställningen. Alltså, antagligen gör jag det på ett så otroligt krångligt och osmidigt sätt, men att justera och bearbeta en rapport tar så sjuukt lång tid! Att liksom få rapporten att fint fortsätta i kanterna till nästa rapport osv utan att det blir hack i mönstret tycker jag är galet svårt, men tillslut lyckas jag ju. Det är bara att det är så här svårt varje gång...

Svanarna fick stängda ögon och simmade lugnt och vilsamt tillsammans på sjön. Och grenarna fick lite skuggningar på sina ställen.


Och så ungefär gick det till när "Sjön" kom till.

De andra två mönstren har inte fått sina namn ännu. Och dem har ändrats ganska rejält sedan i våras. Men jag funderar ändå på att visa er hur de såg ut i våras bara för att visa hela processen i projektet och hur man ibland kan bli tvungen att slänga flera timmars (snarare dagar, kanske veckor) arbete. Nu är jag väldigt glad över att jag gjorde så! Hoppas ni tycker det är intressant och följer med i återstående delar av "Ex-jobb"! Och har ni frågor så ställ dem gärna! Så kanske jag kan svara i de andra delarna :)
Ta hand om er!
Kramar

Vecka 34

Hej fina ni! Det var länge sedan!
Nu går vi in i vecka 34! Och det innebär att om bebisen vill komma ut så får den det utan att man försöker hindra den, har min barnmorska sagt. Men hur mycket vi än längtar efter att få träffa den lilla knodden ♥ så hoppas vi att den vill stanna ett tag till!

Jag för en liten dagbok i ett anteckningsblock om graviditeten men det blir allt mer sällan ju längre tid det har gått. Antar att det är för att tiden bara går fortare och fortare. Bebisen ligger nu med huvudet neråt, är över 40 cm lång och väger runt 2 kg. Ibland sparkar den så plötsligt och så hårt att jag både blir rädd och får lite ont. Men det gör ingenting ♥ Jag önskar lite att jag var ännu mer otymplig och obekväm eftersom jag ofta kommer på mig själv att sitta framåtlutad långa stunder och mosa bebisen. Blir då alltid orolig fram tills jag känner att den bökar runt igen. Jag längtar så mycket efter att se Oscar med vår bebis. Han pussar och pratar ofta med magen och det är så fint att jag smälter. Han kommer att bli världens bästa pappa. Det här med namn förresten, hur svårt?! Men vi har några namn som vi gillar lite extra från en låång lista. Tanken är att vi väljer två flick- och två pojknamn som vi verkligen kan tänka oss. Sen hoppas vi att något av dem passar... Snart börjar det också bli dax att packa iordning en BB-väska! :)

Hoppas ni alla mår bra! Snart kommer våren! Vet att det är svårt att tro med tanke på vädret just nu, men det kommer! Ät många semlor så länge vet jag - då blir man lycklig ♥
Många många kramar till er.