Hoppas allt är bra med er!
Nu har jag passerat det "magiska" BF-datumet (alltså det beräknade förlossnings-datumet). Allt, så gott som, är förberett för den lill* i min mage. Nu kan bebisen få komma.
T.o.m barnvagnen är bäddad! Med det finaste lilla bäddsetet som en släkting till oss har sytt ♥ Tänk vad fina människor vi har runt omkring oss ♥ Spetsen är rester från min brudslöja!
Varje dag är sig lik. Jag tar lite sovmorgon, speciellt om jag sovit dåligt, och sedan sitter/ligger jag i soffan och stickar, äter, vilar, sover, äter, tänker, pratar med magen "nu är det dags för dig att komma förstår du... bla... bla...", äter lite till och väntar på att Oscar ska komma hem. Jag orkar med en sak då och då - ta en promenad, träffa en kompis, gå till kyrkan, leka med brorsdotter, göra ett ärende på stan osv. Men sedan behöver jag en vilodag. Jag har bara gått två dagar över tiden men har känt mig färdig sedan typ en vecka tillbaka. Men jag är glad över att krämporna håller sig borta. Jag är trött och tung och det kan jag väl leva med ett litet tag till. Det värsta är ändå att mitt tålamod är som bortblåst och hur lättirriterad jag är. Tänkte först skriva "stackars Oscar" men det är ändå mest synd om mig skulle jag vilja påstå. Men ett bättre stöd än hos min man finns inte ♥