Min förlossningsberättelse ♥ den korta versionen

August 22, 2017

Hej på er 
Hej världe
Lite så känns det. Men nu känner jag mig redo för att komma tillbaka från vår fina bebisbubbla 
Nu när rutinerna börjar komma tillbaka, visserligen nya sorters rutiner, men ack så fina. Man lär sig att ta vara på tiden på en helt ny nivå med barn. Tack för det behövs! Men vad har egentligen hänt sedan sist? Jo det ska jag visa och berätta! Men först tänkte jag berätta lite kort om förlossningen den 12 april. Den finaste och smärtsammaste dagen i mitt liv.

På natten mellan den 10 och 11 april vaknade jag av en molande värk i magen. Och på morgonen förstod jag att det var värkarna som satt igång. Men jag var redan två veckor över tiden och dagen därpå, 12 april, hade vi en inbokad igångsättning. På förmiddagen ringde dem från förlossningen och sa att vi skulle komma in kl 8 dagen efter.
Förlossningen
När vi kom in till förlossningen var jag öppen 1,5 cm, jag var superpigg och vi båda var så förväntansfulla! Jag var inte rädd utan längtade mest till att få träffa vårt barn. Kl. 12 började igångsättningen. Man kan ju läsa på 1177 hur en igångsättning brukar gå till om man vill veta mer ingående, men det började med ballongmetoden. Sen kl. 15:05 tog barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet gick och sa att jag var öppen 4-5 cm. Kl. 17 kom värkarna med 3-4 min mellanrum.
Förlossningen
Därefter vet jag inte riktigt vad som hände ett tag mer än att jag fick värkstimulerande dropp och värkarna som kom därefter var så hemska att jag knappt kunde prata då de kom så tätt och var nästan 2 min långa! Jag blev nog väldigt överraskad av att värkarna blev så kraftiga så snabbt, så alla mina andningsövningar försvann och jag var inte beredd överhuvudtaget. Inte ens lustgasen som funkade väldigt bra innan hjälpte. Någonstans hittade jag ändå kraft till att be om ryggbedövning vilket jag fick och helt plötslig så hade vi några väldigt trevliga sista timmar jag, Oscar och alla barnmorskor som kom och gick. Jag fick mig en god jordgubbsmilkshake av en snäll barnmorska (!!!) och ställde mig tillslut upp för att barnet skulle sjunka ner lite mer. Och det hjälpte, för på en timme öppnade jag mig från 6 cm till 9 cm! Klockan var då 21:45 och jag börjar krysta lite smått 22:15. Sen kom vår lilla flicka kl. 23:22! ♥ ♥ 
Hej Lea ♥
Vi låg där på förlossningen ett tag och tittade på varandra och sedan åkte vi vidare till BB och var där i två nätter. Jag skriver "åkte" för att jag fick sitta i rullstol. Var helt svimfärdig och kräktes ett antal gånger efter förlossningen. Antar att det var för att jag knappt sovit något på nästan tre dygn. Det är konstigt det där. Efter förlossningen kunde jag inte ens tänka på att gå igenom samma sak igen. Men nu minns jag verkligen inte smärtan! Okej, jag minns värkarna innan, det gör jag. Men när någon frågade för ett tag sedan hur krystvärkarna var och om jag kände "the ring on fire" så minns jag inte alls att det gjorde ont. Jag var så sjukt fokuserad på att få ut henne!

Och tänk, nu är hon här vår lilla älskade tösabit! Fyra månader blev hon för några dagar sedan
Och livet är helt underbart att leva helt enkelt 
Och just det - lilltjejen går nu under namnet Lea 

0 kommentarer:

Post a Comment

Marie Wessman All rights reserved Design by Blog Milk : Blogger